Projektbeskrivning Stenakademien
 Bakgrund
Projektet har arbetats fram
i samtal mellan representanter för Sotenäs kommun, stenindustrin, Chalmers tekniska högskola, Bergen Arkitektskole och konstnärer.
Man har enats om en ram för högskoleprojektet som jämställer akademiska ämnen med konstnärlig
övning/utveckling och hantverkskunnande.
Projektets pedagogiska fundament är:
- att överföra traditionell
kunskap om sten, den s.k. tysta kunskapen eller handens kunskap, till språk och
form i arkitektur och konst, ett handlingsorienterat pedagogiskt program.
- att skapa en struktur där
tyst kunskap och konstnärlig insikt kan ordsättas i ett möte med akademisk
kunskap.
Vi vill förlägga en
utbildning i arkitektur/gestaltning till en plats där materialet finns och
hanteras. Landskap/geologi/klimat/byggnadsidentitet är relevanta ämnen för en
arkitekturutbildning. Här knyts ämnena direkt till platsens resurser - material,
hantverkskunskap, redskap och teknik - samt till det samtal som bara kan äga rum
på den plats där problemet blir tydligt eller en möjlighet uppstår.
Den akademiska terminologin
beskriver tre kunskapsformer: Episteme, Techne och Fronesis - förnuftskunskapen,
hantverkskunnandet, insikten - alla tre av lika stor vikt. I vårt koncept för
undervisning knyter vi skapandet till material och plats (lärandet knyts till
graniten/stenbrottet, träet/sågen/byggandet, etc.). De erfarenheter och insikter
som görs i hantverket, i samtal och egna experiment sätts sedan in i ett
teoretiskt och gestaltande sammanhang. Förnuftskunskapen och den egna
erfarenheten står i ständig dialog.
Det skall finnas en rad
jämförande kopplingar till granit: Materialkunskap i trä, lera, betong;
gestaltning; konsthistoria med koppling till byggnadshistoria i närområdet, etc.
Syfte
Projektets syfte är att stärka förutsättningarna för en positiv utveckling i norra Bohuslän genom att
lyfta fram områdets unika karaktär, ett landskap präglat av berg, kust och hav
samt kulturmönster och historiska spår knutna till stenhantering och fiske.
Syftet är vidare att stärka traktens särskilda resurser såsom en av världens
finaste graniter, samt att fokusera och utveckla den kunskap och erfarenhet som
finns knuten till hantering och bearbetning av natursten. Avsikten är likaså att
skapa möjligheter för en positiv utveckling inom stenindustrin i norra Bohuslän
genom att öka intresset för och kunskapen om naturstens potential inom byggande,
anläggning och design samt genom att stimulera en innovativ produktutveckling.
Vidare är syftet att väcka intresse och ökad förståelse för de kulturmiljöer som
formats kring stenhanteringen under olika epoker och dessas roll i en lokal och
regional identitet.
Målformulering
Projektets mål är
- att bygga upp och etablera
Stenakademien ett kompetens-, utvecklings- och resurscentrum för natursten
(granit, marmor, kalksten och sandsten). Stenakademien skall fungera som en
understödjande och katalyserande struktur en mötesplats och arena för
samverkan som tillsammans med lokala och regionala aktörer initierar,
utvecklar och genomför olika typer av projekt och aktiviteter.
- att bidra till
bildandet av nya nätverk, skapa en arena för möten mellan olika former av
kunskap och kompetens samt att stimulera och stödja uppbyggnaden av
innovativa miljöer kring projektets frågor är vidare centrala mål.
Stenakademiens verksamhet riktar sig till en rad målgrupper inom privat,
offentlig och civil sektor såsom stenindustrin, forskningsmiljöer,
utbildningsinstitutioner på olika nivåer, verksamheter inom bygg- och
anläggningssektorn, arkitekter och konstnärer, personer med ansvar för
offentlig miljö samt ideella organisationer och allmänhet.
- att samarbeta med
högskolor med forskning och utbildning inom arkitektur,
landskapsarkitektur och design utgör en viktig del i Stenakademiens
verksamhet, liksom att bidra till bildandet av ett internationellt nätverk
mellan dessa fackområden och representanter för stenhanteringens olika
verksamheter.
- att gemensamt med Chalmers
tekniska högskola, institutionen för arkitektur, och Bergen Arkitektskole
utveckla ett unikt kunskapsinstitut i en miljö nära material och industri, och
där annan likvärdig kompetens finns. Det läggs vikt vid det ömsesidiga utbytet
av kunskap och erfarenheter mellan forskning, industri och konst.
Delmål
- Att öka förståelsen för
materialet och dess möjligheter genom den egna erfarenheten. Träna förmågan att
kunna beskriva materialet som en del av arkitektoniskt uttryck och gestaltning.
- Utveckla gestaltningskompetens
med det offentliga åtagandet i åtanke.
- Att genom högskolekursen
knyta annan kompetens till området: arkitekter, landskapsarkitekter, forskare,
etc., vilket kan få goda följder för produktions- och produktutveckling i närområdet.
- Att skapa intresse för
Västkusten som kunskapsområde och som en vital del av Nordsjöområdet.
Målgrupp
Arkitekturstuderande (innefattande landskapsarkitektur), konststuderande, konstnärer, arkitekter och
andra som arbetar med gestaltning i och av det offentliga rummet från Sverige,
Norge och övriga Europa.
Pedagogisk inspiration
"Det gällde utvecklingen av
den enskilde studenten. Till grund lade vi situationsanalysen, alltid med
utgångspunkt från en konkret plats (the site). Det startade med analys av
naturens lokala egenart och egenskaper. Den enskilde studentens uppfattning
framhölls som viktig, varje tolkning avkrävdes en visuell framställning för att
åstadkomma en konfrontation och ett samtal om värdeval. Avgörande var att det
var visuella framställningar, och att vi fick övning i att diskutera
bilduttrycket. Det var allt från illustrationer till konceptuella uttryck och
installationen. Uttrycket och innehållet fick genast motiverade korrektiv. I
samtal och samarbete utvecklades formmedvetenheten."
Professor Svein Hatiöy i en
essä om Bergen Arkitektskole.
Författaren och sociologen
Lasse Ekstrand för i en nyligen utkommen bok en diskussion kring de konstteorier
som Joseph Beuys gav upphov till under sin verksamma tid som professor i
skulptur. Ekstrand framhäver Beuys värde som samhällsvetare lika mycket som
konstnär - utan att han med det förringar den geniale konstnären.
"Tillsammans med författaren
och nära vännen Heinrich Böll grundade Beuys en förening för att främja
tillkomsten av en Fri internationell högskola för kreativitet och
tvärvetenskaplig forskning. - I det manifest som skulle ligga till grund för det
fria universitetet, och som Beuys och Böll tillsammans författade, fanns flera
bärande och än i dag livaktiga element. Manifestet har inte blivit inaktuellt
eller överspolat - tvärtom. Det var i långa delar framsynt och har inte skadats
av tidens tand. Man kan roa sig, om man vill, med att ställa det mot hur det ser
ut idag inom universitetsvärlden. Och fråga sig med handen på hjärtat, antingen
som lärare eller student, var man skulle välja att undervisa eller studera - om
man fick chansen."
"Den pedagogiska
reflektionen låstes inte in i skolsalen, utan placerades i en aldrig stäckt
förhoppning om det offentliga samtalets möjligheter. Frågan var hur de
pedagogiska formerna kunde befrämja det öppna och offentliga samtalet."
Lasse Ekstrand,
författare och sociolog
Det alternativa programmet
utestänger inte teknologisk, vetenskaplig kunskap. Avsikten är den motsatta. All
kunskapsutveckling kan inte ske enbart i storstäderna. Det måste finnas
intellektuellt framskjutna positioner även här i väst, vid Nordsjön, mot Norge,
Danmark och England.
Att behärska sina medel.
1988 inbjöd Statens konstråd i Sverige till ett symposium om konst och
arkitektur. Den kände svenske konstnären Sievert Lindblom sade då:
"I mitt samarbete med
arkitekter har ju jag kommit i ett läge där jag inte längre ser någon gräns
mellan konst och arkitektur. Sammankopplingen behövs och jag tror att man
åstadkommer den genom att ge både konstnärer och arkitekter en gemensam bildning
som skapar ett gemensamt språk och jämförbara värderingar. Jag tror att man
missat rätt mycket i konstnärsutbildningen. - Den 'fria konstnärliga
utvecklingen' är inte så fri, ställd i samhället. Det gäller till slut att kunna
något, att behärska sina medel i den fysiska verkligheten som vi är satta att
gestalta. För tillfället är det för stort avstånd mellan den 'fria' konsten och
den konst som gestaltar vårt gemensamma rum."
Sievert Lindblom, konstnär
"Väsentliga delar av
hantverkeri lever som handlingsburen kunskap."
Jon Bojer Godal, författare, lärare, forskare
"Hantverksvetenskapen kan
bli banbrytande också för många mer etablerade disciplinen eftersom det nu finns
ett globalt växande intresse för människan som agerande, kännande och skapande
väsen. - Frågan om hur det vetenskapliga kommunikationsspråket skall se ut måste
lösas. - Att ordsätta det ordlösa? Hur kan man bevara outtalad expertkunskap,
krav på hantverkarens inre kunskap, en kunskap som förutsätter handling och
praktiskt utförande och inte ord? Vilken ställning har bilden, produkten och
synliggörandet av hantverkens inre erfaren- heter, etc., i den kommunikation som
förväntas av vetenskapssamfundet? På vilket sätt kan man utveckla och ta i bruk
ny teknologi, multimedia, osv., inom vårt område?"
Pirkko Anttila professor
emeritus, Helsingfors Universitet, forskningschef
Paradoxerna i vår egen tid
är svåra att beskriva. De komplexa motsättningarna mellan centrum och periferi
är lika svåra att överbrygga.
En av vår tids mest
inflytelserika samhällskritiska tänkare, filosofen Zygmunt Bauman, Oxford, pekar
på vår självvalda osäkerhet som individer. Att det mest tydliga i vår existens
nu är platslösheten, att vi inte tillhör något, varken varaktiga uppfattningar
eller platser. Att vi är turister i vår egen tid och verklighet och hellre söker
det tomma, framför det som är fyllt med erfarenhet.
Informationsteknologin är
mer koncentrerad i urbana samhällen än i periferin. Mitt i informationssamhället
sjunker proportionellt utkantsområdenas inkomstgenomsnitt och deras politiskt
kulturella inflytande. Självbildsskapandet förändras. Därför tycks det som om
man inte nog tydligt kan understryka styrkan av mötet mellan den teknologiska
samtidigheten och humaniora, mellan stad och land. mellan oskriven insikt och
gestaltning.
|